Den andliga kvaliteten finns i hjältesagan mellan instinkt och förnuft - Del 1




Robert åker genom Nordamerika på motorcykel, med sin 10-årige grabb Chris bakpå. Resan går uppför ringlande bergsvägar och genom enorma slättmarker. De passerar den ena småstaden efter den andra. De äter ägg och bacon på sjabbiga vägkrogar, övernattar på motell och sover under bar himmel i sovsäckar. På morgonen stiger Robert upp innan sonen vaknat, snörar på sig kängorna och springer sig varm i den kyliga bergsluften.

Under en del av resan har Robert och Chris sällskap av John och Sylvia. De kör en BMW. Oftast kommer Robert överens med dem, de har känt varandra länge och gjort många resor ihop. Men John och Sylvia har den romantiska synen på sin maskin. De anlägger inte den synen för att de anser den överlägsen något annat perspektiv, utan det romantiska synsättet är en del av dem och de är en del av den. De står handfallna när deras motorcykel krånglar, eftersom maskinen i deras ögon bara är en själlös apparat som är till för att fungera. Robert däremot vet allt om sin hoj. När de stannar till på rastplatser putsar han omsorgsfullt tändstiften och spänner kedjan, eller så justerar han förgasaren med hänsyn till den altitud de befinner sig på. Många gånger har han i verkstaden där hemma plockat isär någon särskild del av motorn och placerat delarna framför sig i samma ordning som de plockats av. Det gäller att gå systematiskt till väga för att identifiera felets källa. Robert har nämligen den klassiska synen på sin maskin. Motorcykeln och han möts i en syntes, i vilken möjliga åtgärder i kraft av hävdvunna lagar deduceras fram i Roberts hjärna. Den äkta hantverkaren blir alltmer sällsynt i Nordamerika. Den hantverkare vars hjärna står i direkt sedvänjeförbindelse med ett tågsätt av numera slocknade hjärnor. Något har hänt med det klassiska tänkandet i modern tid. Robert funderar mycket på den skiljelinje som går mellan det klassiska och det romantiska tänkandet, och framförallt varifrån denna dualitet härstammar.

Sonen Chris har ofta ont i magen och är motvalls. När Chris var liten var hans pappa en annan person. Han var Faidros. En man som i ensamhet tillbringade veckor uppe i bergen, arbetande på sin filosofiska teori om Kvalitet. Hans skalle malde på och malde på och malde till slut honom själv nästan sönder och samman. På sin motorcykelsemester passerar Robert och Chris delvis samma trakter som Faidros en gång levde och verkade i, och Robert kan känna hur han glider ut ur sig själv igen. Han kan känna att Han varit här. Och Han är på väg tillbaka.

Faidros utför experiment på sina studenter universitetet. Han väver in det i sin undervisning. Han ger studenterna i uppdrag att läsa ett antal uppsatser och låter dem sedan uttala sig om i vilken grad texterna äger kvalitet. Studenterna gör detta mycket väl. Uppenbarligen vet de vad kvalitet är. Men de kan inte beskriva det. De kan visserligen identifiera några egenskaper som tycks krävas för att något ska vara av god kvalitet, men de springer snart in i samma vägg av definitionsomöjlighet i nästa steg av systematiseringen. De kan inte redogöra för vad kvalitet egentligen är. Det kan inte Faidros heller och det gör honom galen. Kursdeltagarna lyssnar uppmärksamt på denne egendomlige, skäggige figur som påstår att det finns något som heter kvalitet, att de alla egentligen vet vad det är och att det är ursprunget till all världens kunskap. Hela tiden växer sig Faidros galenskap starkare.

En äkta hantverkare går helt upp i sitt arbete, glömmer tid och rum och har, när arbetet är avslutat, nedlagt något i sitt värv. Vad har han nedlagt? Varför kan vi förnimma det i hantverket? En böljande timmervägg andas robusthet, ett gammalt kyrkvalv utstrålar arbete, möda och evighet. Ett tvåhundra år gammalt låshus eller ett par rejäla läderskor. Hållbarhet, hederlighet, tillförlitlighet - stryktåligt men ändå lättskött. Texter, pjäser och dikter som lever vidare genom sekler. Om kvalitet inte finns i objektet och inte i subjektet, hur kan det då sägas existera? Varken Aristoteles eller Platon ger tillfredsställande svar. Vad händer då när en stor del av tanketraditionen baseras på dem?

"Kvalitet är inte något man smetar ovanpå subjekt och objekt som när man hänger glitter i en julgran. Äkta Kvalitet måste vara själva källan till subjekt och objekt, den kotte varur hela trädet börjar växa."

I sitt inre vandrar Faidros med de gamla grekerna: När grunden till det logiska och vetenskapliga tänkandet lades, sattes människan i stånd att betrakta vissa saker som fantasi och annat som definierad verklighet. Det gamla mythos' oförgängliga gudar fick sällskap av talen och tyngdlagen då människans inneboende abstraktionsförmåga blev till ett kraftigare verktyg genom sedernas påbyggnad. Folkets mythos levde vidare i ny form. Den kunde nu härbärgeras av människor på ett annat sätt, den blev till filosofi. Det antika Greklands vishetslärare, sofisterna, lärde ut vad som kallas arete. Logik, matematik, fysik och arete fick den grekiska kulturen att blomstra till en högtstående civilisation. Faidros söker den ursprungliga innebörden av detta begrepp, som brukar översättas som dygd.

Begreppet dygd har en tyngd över sig, en sorts betungande pliktkänsla, ofta gentemot något utomstående. Alltsedan Platon har dygden gjorts till en moralisk idé som frikopplats från livets väsen. Platon avskydde sofisterna, för att de var moraliska relativister, i enlighet med utsagan "människan är alltings mått". Men arete bör inte tolkas som en form av verklighet, utan som verkligheten självt, i ständig förändring. Äkta dygd, arete, är plikten mot det egna jaget - detsamma som i sagorna driver den grekiska krigaren till hjältedåd. Genom sofisterna blev den intellektuella krigarens vapen kunskap - pedagogik och retorik. Faidros upptäcker en lämpligare översättning av begreppet arete: utomordentlighet. Denna insikt utgör vad som hela tiden saknats för honom, vad han behövde för att från sin Kvalitet knyta an till mythos. Det är ingen moralisk relativism, det är sökandet efter upphovet till att subjekt och objekt uppstår.

I slutet av sin självbiografiska bok "Zen och konsten att sköta en motorcykel" redogör Robert M Pirsig för vad kvalitet är.

"För att kvaliteten är alstraren av mythos!" utbrister Faidros-Robert.

I lyriken och myterna ligger nedärvt ett förhistoriskt folks reaktioner på världen och universum omkring dem.

"Religionen har inte uppfunnits av människan. Det är människorna som uppfinns av religionen."

Uppfinns. Presens. Det händer nu, det har inte bara hänt någon gång, och det kommer inte att hända på någon bestämd tidpunkt, utan det är både förflutet och framtid i ett Nu.

"Människorna uppfinner reaktioner på Kvaliteten och bland dessa reaktioner finns också en insikt om vad de själva är [...] Det är så mythos växer. Genom analogier till vad man redan vet. Mythos är uppbyggd av analogier till analogier till analogier."

Genom tidevarv som kommer och tidevarv som försvinner uttrycker vi vad som erfarits oss i en kosmisk retning. Vi uppfinner naturligtvis uttrycken, begreppen, symbolerna, riterna - för att de efter ständigt prövande förmått försätta oss i närhet med retningens upphov - men vi kan inte på samma sätt sägas vara uppfinnare till retningens källa. Kanske sker en kontinuerlig urvalsprocess baserat på kvaliteten hos reaktionerna - en evolutionär process som inte nedlägger spår i vår arvsmassa, men i vår tanketradition. Processen skapar något som inte är uppbyggt av primitiva instinkter men som inte heller kan omfattas av ett förnuft. Våra uttrycksfomer för detta är sammansatta av vad vi redan vet för att skildra något vi inte vet. Vi färglägger vad som drabbar oss.

Kommentarer