Den andliga kvaliteten finns i hjältesagan mellan instinkt och förnuft - Del 2



Zen och konsten att sköta en motorcykel är en kultbok från 70-talet som i sin självbiografiska romanform talar om en oförgänglig Kvalitet. Detta Något går som en röd tråd från urtiden till framtiden och upprätthålls genom klassisk dygd, i ordets rätta bemärkelse.

Jordan Peterson talar om oförgängliga psykologiska fenomen i sina föreläsningar om Bibelns berättelser. Som få människor före honom lyckas han på ett rationellt och begripligt sätt ge uttryck för den upprätthållande funktion som mythos har. Det är också en sorts kunskapsbärare, av en kunskap av det slag som föregår det dualistiska tänkandet av objekt och subjekt. Myriader av metasanningar förkroppsligade i arketyper, urtida rännilar av insikt som genom årtusenden behållit sin kärna och inlemmats i ett floddelta. Av flodens destillat har injicerats vitamindroppar alltsedan vår civilisations barndom - så att samhällskroppen skulle bli livskraftig.

Det här är inte ett dammigt pergament från en tid då allt var annorlunda, skrifter som idag endast dogmer förmår framhärda. Det är levd erfarenhetskunskap från en tid då allt var som idag. En människa fick en dag (en natt?) en tanke. Plötsligt var den bara där, sådär som vi vet att det är. Det bara händer, för ett kort ögonblick får vi påhälsning. Tanken omsattes i handling, förmedlades, kanske omsattes i saga, fick annan gestalt, behöll något - förkastade något annat, tog plats i annat urtida huvud, blev till tanke på nytt, fördes vidare, berättades, steg upp i mythos - blev sed.

Genom historien har det funnits många olika sorters pjäser vars storhetstider kommit och gått. Många av dem sätts inte längre upp på någon teater, eftersom tiderna förändras, och för att publiken förändras med tiden. Det finns också mycket som inte förändras, mycket som ligger bortom vad vi förmår fatta med förnuftet. Vad samhällskroppens mänskliga celler gör är att reproducera sina egna metasanningar. Cellerna kan inte annat än agera ut sina eviga beståndsdelar och spela upp pjäser i en teater byggd på sitt eget uppehälles grundvalar. En annan sorts scen där psykologiska skeenden genom tidevarven fortsätter att spelas upp inom oss. De drar alltid fulla hus. Inga reklampelare behövs.

Det finns hem där det bor små små drakar som bara barn ser. En liten drake visar sig en dag i lekkammaren, men mamma kan inte se den. Mamma säger att det inte finns drakar på riktigt. Men barnen ser hur den skuttar runt på golvet och hur den nästa dag har vuxit sig litet större. Pappa säger att de inbillar sig, drakar finns bara i sagor. När familjen ska äta middag sitter draken vid bordet. Den slevar i sig av familjens mat och deltar i samtalet på ett hemligt språk som bara barn förstår. Mamma och pappa kan fortfarande inte se draken, trots att den vuxit ännu mer. När barnen ska sova är draken där, snart får barnen inte plats i sin lekkammare. Vid frukostbordet berättar barnen att draken blivit så tjock att de inte kan komma tillbaka in i sitt rum. Föräldrarna tycker att barnen pratar strunt. I verkligheten finns det katter, hundar och kor och grisar, men drakar finns bara i sagornas värld, det borde barnen vara stora nog att förstå. Barnen fortsätter tjata men de vuxna har inte tid att lyssna. Så en dag är draken nästan lika stor som hela huset. Barnen kan inte tro sina ögon när draken måste vara i köket och vardagsrummet samtidigt för att få plats. Den är nu så stor att mamma och pappa inte får plats samtidigt. Och rätt var det är springer draken iväg med hela huset. Hela familjen springer efter men hinner inte ikapp då draken snabbt försvinner i fjärran med huset runt sin kropp. Familjens hem finns inte mer.

I vårt livs berättelse möter människor varandra och samhällen av människor möter varandra. Vi rådslår om ämnen som är av yttersta vikt för oss. Det kan handla exempelvis om var X borde ligga, hur Y borde utformas eller vad Z egentligen betyder. Vi använder tankar, ord och handlingar men berättar i själva verket något annat än vad orden säger och våldet visar. Vi berättar en saga om oss själva och ibland händer det att vi när dammet lagt sig förmår erkänna det.

Jonatan Lejonhjärta blev född på nytt efter att ha räddat sin sjuke bror ur ett brinnande hus. Hans frivilliga offer gav honom nytt liv i en körsbärsdal. Men hans resa tog inte slut. Det paradis han kommit till blev till en ny utmaning, i vilken han iklädde sig hjältens mantel. Uppdraget var att bekämpa ondskan - draken som levde inne i en mörk grotta. I den sista striden åtdrog sig Jonatan ett dödligt sår. Hans öde blev att dö på nytt, för att återfödas i ännu en ny värld, en värld om vilken sagan inte förtäljer.

<< Del 1

Kommentarer