Den andliga kvaliteten finns i hjältesagan mellan instinkt och förnuft - Del 3




Tanken som förts i de två föregående delarna är att den mänskliga, samhälleliga, beteendemässiga evolutionsprocessen alstras av Kvaliteten, upprätthålls genom Arete och är inlindad i sagan. Det ter sig möjligt att beskriva detta fenomen som befinnande sig mellan instinkt och förnuft, vilket för tanken till ekonomen och filosofen Friedrich von Hayek. Inom det ekonomiska området har sedvänjor och traditioner genom tiderna visat sig mer eller mindre gångbara. I samma utsträckning har de därmed främjat respektive förhindrat den spontana, utvidgade ordningen av mänskligt samspel.

Dessa traditioner har genom ständigt experimenterande blivit extraherade ur historien. Endast genom prövande och jämförelse får vi genom resultaten information om hur gångbar en given grupps sedvänjor är. I Hayeks ord har en kulturell evolutionsprocess givit oss fenomen som enskild egendom, hederlighet, utbyte, kontrakt, konkurrens och pengar.

Vi har inte att göra med en uppsättning genetiskt betingade lagar, utan allt upprätthålls genom regler som förs vidare genom härmning och utlärning. Reglerna anpassas ständigt till omgivningen, som en uppsnabbad biologisk evolution. Skillnaden är att inga spår lämnas i människans genetiska arv, utan skeendet är traderat och lever mitt ibland oss. Anpassningen är eftersläpande, vilket gör att mycket av reglerna ligger liksom lagrade i samhällets kulturella institutioner och i de moraliska lagar de flesta av oss betraktar som gjutna. Det är viktigt att påpeka att moral måste förstås som icke-primitiva regler. Exempelvis kan en sorts människans inbyggda godhet och altruism gentemot den nära omgivningen inte betraktas som en moralisk regel. För att ett fenomen ska äga moraliskt värde och vara användbart, måste utövarna anse att det bör tillämpas. Och det är just genom denna gemensamma konvention, ett underliggande gemensamt kontrakt hos människorna, som regeln kan upprätthållas inom civilisationen.

Insikten att en oändligt komplex väv av gemensamma överenskommelser knyter oss samman är lika viktig som insikten att samma väv omfattar det förflutna och hädangångna människors tankar. De länkarna är inga tunna, obetydliga trådar utan kan bättre beskrivas som de kraftigaste, äldsta och djupast liggande rötterna på ett gammalt träd, där vi snarast är som små gröna, knoppande utskott fäktande efter en framtid att fatta tag i.

Liknelsen med ett sådant träd går kanhända emot den nutida förvirrade uppfattningen att den samlade mänskliga kunskapen idag nått sitt maximum, och fortsätter att göra så vid varje nytt forskningsframsteg. (Den uppfattningen kanske är riktig vad gäller tvättmaskiner, bilar och tillverkning av psykofarmaka. Men betänk att över en miljon svenskar med piller idag måste dämpa sin depression, ångest och oro för att fungera i vardagen, och fundera sedan över vad kunskap om kroppen, världen, livet och anden egentligen är - och vilka som är de rättmätiga ägarna till denna kunskap.)

Man måste komma ihåg att det stora trädet genom tidevarven ibland tappar förbindelsen med någon av sina kraftiga rötter, och att denna rot då förmultnar och blir jordfäst under trädet. Dessutom är det också så att trädets alla rötter och grenar inte är den direkta skapelsen av ett enskilt förnuft, eller ens av en medveten ansträngning av de skarpaste intellekt. Det kan låta konstigt, men vi kan betrakta vårt förnuft som begränsat till att omfatta det yttersta lövverket av trädet, eller som den lilla toppen av det isberg som med ett enormt berg under ytan flyter runt i ett hav bestående av vad vi inte vet. Vårt intellekt vilar på en gigantisk mängd samlad kunskap, med hjälp av vilken vi har förmånen att tillämpa vårt förnuft för att söka tillgodogöra oss del för del av det okända.

Vi kan ofta inte veta varför vi ska upphöja individuell frihet, personligt ansvar, ägande, familjen och andra konventioner såsom högre stående än det enskilda fallet kan påvisa. Mot detta perspektiv står tendensen att underordna frihetens principer och övervärdera det mänskliga förnuftets förmågor. Den totalitära idéskapelsen påbyggs stegvis av övertygelser om hur vi snabbt och effektivt kan anpassa vår omvärlds struktur efter behag. Pröva och experimentera, genom att utmana idéer och levnadssätt, får vi aldrig sluta med, men vi har aldrig kunnat förutspå framtiden, vilket är vad vi gör anspråk på att kunna när vi, upprymda och besatta av ideologisk övertygelse, är beredda att fortsätta inskränka hävdvunna principer genom tvång och maktinstitutioner. Våra avsikter må vara aldrig så goda men kommer alltid i slutändan slå tillbaka hårdast mot dem vi ursprungligen mest ville skydda - de som är mest sårbara och mest beroende av andra människors riktiga värdeskapande, uppfinningsrikedom, fördelaktigare ställning och produktivitetshöjande insatser.

Den totalitära staten kan överrumpla oss inifrån, på smygvägar som vi aldrig tänker på, ett steg i sänder. Jag tror att den faran börjar bli aktuell för oss. […] 'Frihet under ansvar' lyder en gammal sympatisk paroll. Nu tycks det som om vi istället skulle få frihet under kontroll, och med en sådan frihet är det ju inte mycket bevänt. [...]" (Vilhelm Moberg i Dagens Eko 12 oktober 1947, saxat från Projekt Allmogen)

För att kunna förstå det okända, i vilken vår ena fot ständigt trevar, måste den andra stå stadigt i det kända. De värden som utgör grunden i det kända måste genom sederna behålla sitt element av evighet för att den framtid som vi rår över inte ska ta totalitär form, vars vanart uppdagas först när det är försent.

Robert M Pirsig vill få sista ordet och återknyter därmed fräckt till del 1:

"Personligen tror jag att det är så en eventuellt fortsatt förbättring av världen måste gå till - genom individer som fattar kvalitetsbeslut och därmed basta."

Kommentarer