Omställning och mötet över ideologiska gränser


Omställningsrörelsen såg dagens ljus i Totnes, England, 2006. Syftet är att ställa om samhället till att bli mer hållbart, resilient, så att det ska kunna stå emot kraftiga globala förändringar avseende ekologi, ekonomi och energi. Sedan dess har omställningsgrupper bildats på både små orter och i stora städer världen över. Det är dessa grupper som utgör hela rörelsen.

Här följer en kort genomgång av omställningsrörelsens principer, tankar och arbetssätt. Bloggen står inte nödvändigtvis bakom alla grundteser som rörelsen vilar på. Denna artikel vill peka på de likheter och gemensamma nämnare som finns i två till synes ideologiskt vitt skilda läger.

De lokala omställningsgrupperna arbetar praktiskt och teoretiskt för att kunna möta de stora förändringar som förutspås för de kommande decennierna. Då produktionstoppen av olja nyligen passerats, innebär det att flödestakten av olja och fossila bränslen in i samhället som helhet är på nedgång, för att aldrig vända uppåt igen. Eftersom nästan allt i vår civilisation är beroende av ett stadigt tillflöde av fossila bränslen, är det i sin nuvarande form beroende av ett visst energiutbyte. Detta innebär att behovet går att beskriva som en energihastighet. Den ekonomiska tillväxten har tätt följt den ökade användningen av fossil energi. När energihastigheten nu minskar kommer en ökande energimängd att behöva hämtas från andra källor, som är dyrare och mindre mångsidiga. Ersättande av fossil energi med förnyelsebart har redan börjat, och priserna sjunker, men utbyggnaden har på global nivå inte skett i tillräckligt hög fart. Den förnyelsebara energin är till sin natur sådan att den inte på ett självklart sätt och inom en överskådlig tid kan ersätta den fossila energins alla användningsområden.

Omställningsrörelsen betonar därför vikten av att öka lokalsamhällets självförsörjningsgrad. Här lägger man vikt vid praktiskt kunnande och nödvändigheten av återupptäckande och återhävdande av gammal kunskap från bondesamhället. Av den anledningen handlar mycket om att återskapa en levande landsbygd, eftersom det är här vår grundläggande produktion sker, medan städer i energi- och livsmedelshänseende är stora nettokonsumenter. I dem sker i huvudsak en annan produktion, framför allt av tjänster. Många omställare sig dock i städer, och mycket omställningsarbete finns att utföra här också. Nätverk och frivilliga sammanslutningar av människor är avgörande för arbetet i lokalsamhället.

I uppbyggandet av starkare och livskraftigare samhällen spelar också småskalig ekonomi och lokala valutor en stor roll. Omställningsrörelsen erkänner bristerna i fractional reserve-banksystemet och den sårbarhet detta system innebär för lokalsamhället. Genom användning av lokalvalutor stannar krediterna inom lokalsamhället och därmed ökar incitamenten till utbyte och produktion av varor och tjänster på en lägre nivå. Detta går hand i hand med att stärka hållbarheten i samhället. På grund av att vi har en stor, dold inflation och att den pengaskapande makten idag ligger hos redan ekonomiskt starka institutioner, leder nuvarande system alltid i slutändan till att skillnaden mellan fattiga och rika ökar.

Omställningsrörelsens idéer vilar också på insikten att klimatförändringarnas följder, med svår torka på vissa platser och mer omfattande regnperioder på andra, kräver att vi anpassar samhället och jordbruket i tid. Här framhäver man effektiviteten i en mångfald av mindre produktionsenheter, som så att säga bildar ett hållfast nät med många noder i form av anpassningar till det enskilda områdets förutsättningar och människors olika förmågor.

Det var en kort genomgång av omställningsrörelsens idéer. Nu till vad denna rörelse har gemensamt med frihetliga idéer.

Omställning handlar alltså om decentralisering, mer självförsörjning och större oberoende. De bästa möjligheterna finns på landsbygden, men även hela städer och stadsdelar kan åstadkomma detta. I stärkandet av lokalsamhällets ekonomi önskar vi i större utsträckning bedriva byteshandel med varandra, kanske med hjälp av egentryckta skuldsedlar, vilket innebär att vi också inte har några problem med att kringgå statliga monopol och regleringar såsom beskattning, pengaskapande och kreditutgivning. Dessutom vill vi i större utsträckning ha kunskap om hur vi hanterar våra egna liv, med hjälp av teoretisk såväl som handfast kunskap. Vi vill öka vår frihet.

Omställare använder i sin opinion begrepp som ekonomisk rättvisa, klimathot, ekologiskt fotavtryck och klyftan mellan rika och fattiga. Vissa kanske tänker att ett starkt lokalsamhälle är en socialistisk ordning i enlighet med ökad jämlikhet.

Den frihetliga rörelsen, och libertarianismens olika grenar, har en intelligent, realistisk och historiekoherent samhällsanalys av ett slag som i allmänhet inte står att finna i omställningsrörelsen. Genom libertarianska ögon skulle omställarnas lokalsamhälle beskrivas som en friare marknadsekonomi med ökad autonomi. Den tid omställare refererar till, bondesamhället, är den tid som ligger före hela bygget av den svenska välfärdsstaten. Omställare är visserligen noga med att poängtera att de inte förespråkar en återgång till bistrare tider, utan snarare ett resurssmart kombinerande av gammal kunskap med modern teknik. Libertarianer har i allmänhet stark tilltro till teknik och en avsevärd mindre alarmistisk syn på klimatförändringar och människans ekologiska påverkan.

Men mycket av vad omställningsrörelsen vill uppnå är en ordning där människor i kraft av sina egna förmågor och nära samarbete löser sina egna problem och tillgodoser sina grundläggande behov avseende bland annat boende, mat, elenergi, värmeenergi och sanitet. Anledningen till detta kan beskrivas dels utifrån tidigare nämnda analys av energi, ekologi och ekonomi, och dels som grundad i en misstro till politikerna och den parlamentariska demokratins förmåga att åstadkomma nödvändiga förändringar. Privat initiativkraft, sammanslutningar i företag och decentralisering utgör därför gemensamma ekonomiska nämnare mellan omställare och libertarianer.

Om man ser till de visioner som omställningsrörelsen umgås med, innebär dessas förverkligande faktiskt en kraftig decentralisering med ökat självstyre. Utifrån ett ekonomiskt perspektiv resulterar detta ofrånkomligen i en friare och livligare lokal marknad. Särskilt intressant är också att omställare gärna talar om vikten av kulturella sammanhang och firande. Kulturella yttringar, som konst, musik och dans, verkar förenande och bidrar till att stärka den känsla av gemenskap som är nödvändig i strävan mot ett gemensamt mål. Lokalförankringen och den kulturella aspekten visar att man vill leva sina liv omgiven av liknande människor med liknande värderingar. Detta liknar libertarianismens idé om associationsfrihet.

Den inbillade vattendelaren är, som framgått, den politiskfilosofiska åskådningen - de glasögon som världen betraktas genom. Vi har genom uppväxt och bakgrund formats till att förhålla oss mer eller mindre öppensinnigt till olika ideologiska begrepp. Detta beror på i vilken utsträckning vi involverar känslor kontra förnuft i våra ställningstaganden och omvärderingar. Då måste vi påminna oss om att evigt försanthållande förhindrar all intellektuell utveckling. Detta bör gälla oavsett personlig identitet.

Det finns med andra ord några viktiga punkter på vilka omställare och frihetliga personer åtskiljer sig, men detta tycks bero på glasögonen. Roten står att finna i skillnaden i historisk och ekonomisk kunskap, samt i vilken utsträckning man är benägen att sälla sig till gällande korrekta nutidsnarrativ. Frihetliga personer är sedan länge vana att inta ett fågelperspektiv och att inte rygga för att ifrågasätta korrekthetens begränsande effekter på samtidsanalysen. Skillnaderna i åskådningen resulterar i olikheter avseende beskrivningen av upphovet till nutidens kritiska, springande punkter. Likheterna består i identifieringen av dessa kritiska områden samt insikten om behovet av och beskaffenheten hos vissa praktiska åtgärder. En optimistisk förutsägelse är därför att omställares konvergerande mot libertarianism snarast är en fråga om tid, kunskap och vilja.

Slutligen kan man, med lite erfarenhet av dessa båda rörelser, konstatera att en uppdelning mellan snack och verkstad finns hos båda. Det kan tyckas som om omställare sysslar mer med praktisk handling och mindre med opinionsbildande hjärnverksamhet, och att libertarianer gör tvärtom. Men detta är en missuppfattning. Båda rörelserna är relativt små i Sverige och båda hade mått bra av att i ännu större utsträckning gå från tanke till handling. Men framför allt hade omställningsrörelsen mått bra av mer ifrågasättande samhällskritik och studier av libertarianska och frihetliga idéer.


Relaterat:
En värld drogad av olja - och full av möjligheter >>

Kommentarer