Den som hör mitt ord har evigt liv


Joh 5:24

Sannerligen, jag säger er: den som hör mitt ord och tror på honom som har sänt mig, han har evigt liv. Han faller inte under domen utan har övergått från döden till livet.

Han har evigt liv. Det handlar om något som händer just nu. Och eftersom det händer i nuet, händer det också alltid. I varje stund har en människa möjlighet att lyssna till sig själv eller att avstå från detsamma. I den stund man helhjärtat, med hela sitt väsen, träder in i relationen till Du eller Det, öppnas omedelbart porten till himmelriket.

Enligt detta synsätt gäller alltså denna sanning alltid, oavsett livssituation och belägenhet, i glädje såväl som sorg. Gud är oändligt förlåtande, ger oss alltid förlåtelse. Det betyder att vi har liksom en stående inbjudan, men ingen annan kommer någonsin att kunna knuffa oss fram till porten och öppna den åt oss. Men eftersom inbjudans möjliga förverkligande är ständigt närvarande, finns det inte något koncept om en andra chans som kanske uppenbarar sig och som det gäller att ta. Chanserna är oändliga, på samma sätt som antalet ögonblick under en livstid.

Eftersom det ganska snart blir ofattbart att tala om en oändlighet, försvinner den praktiska nyttan av själva tidsbegreppet i detta sammanhang. Vad som återstår som det minst svårförståeliga betraktelsesättet är kanske att vi alltid befinner oss i en konstant pågående tillblivelse, ett ständigt skapande som aldrig upphör och inte kan upphöra. Under ytan, strax under den mycket tunna men ändå förblindande hinna av vanligt liv, finns det något. Porten finns där - och nu, under livet, är det inte någon som vaktar. I den stund man träder in, övergår man från döden till livet, med evangelistens egna ord.

Begreppet om domen blir en nödvändig beståndsdel i en kraftfull symbolik. Av samma skäl som vi kan ha evigt liv, förs vi också i varje stund fram inför en domstol. Vi anklagas och befinns ofta skyldiga. Vi har ingen stab av advokater och journalister till vårt förfogande för att driva vår sak så långt de flyktiga jordiska lagarnas ramar tillåter. Vi kan inte starta ett änglarnas mediadrev för vår personliga sak.

Vi har bara oss själva, fullständigt nakna, blottade och utelämnade. Dessutom med en skam över vår eviga nakenhet. Människan måste vara född till syndare. Det är den nödvändiga komponenten i en symbolik som skildrar människans förmåga - hennes möjlighet att i varje stund inte falla offer för domen utan istället föreviga sig själv genom nådens förlåtelse. Tack vare den grundläggande synden möjliggörs befrielsen, tack vare våra snedsteg kan vi i livets bågskytte avlossa det fulländade skottet.

Joh 5:28-30

Var inte förvånade över detta. Den stund kommer då alla som ligger i sina gravar skall höra hans röst och gå ut ur dem; de som har gjort det goda skall uppstå till livet, och de som har gjort det onda skall uppstå till domen. Av mig själv kan jag inte göra något: som jag hör, så dömer jag, och min dom är rättvis, ty jag följer inte min egen vilja utan hans vilja som har sänt mig.

Kommentarer