Festivalens kärleksfulla marknadsekonomi


Efter förra inlägget om skatt i allmänhet och reflektioner kring basinkomstens grundidé och konsekvenser, är det på sin plats att vidareutveckla kring begreppet fri marknad. Basinkomstens lön till alla, oavsett om de för stunden inte har annan inkomst, vore i längden förmodligen en nedbrytande åtgärd, även om den i ett kort perspektiv kan vara gynnsam. Den grundläggande tanken bör vara att arbete är det goda eftersträvansvärda. Den i mycket vid bemärkelse marknad, på vilken alla som vill ska kunna hitta sin plats, står i centrum för dessa möjligheter till arbete och värdigt liv.


Många är välfärdens gåvor som de senaste decennierna har förvandlats och förvanskats ända från möjligheter till stöd och slutligen till rättigheter. Antagligen gäller det omvända för skyldigheterna. Efter att basinkomst införs behöver man ingen spåkula för att inse att kommande generation kommer att anse en medborgarlön som en rättighet. Något som av andra människor tilldelas dig utan krav på motprestation kan på sin höjd anses vara en tillfällig förmån, en sorts negativ gåva. Den mänskliga samvaron har en mycket lång historia av frivilligt arbete. Välgörenhet bedrivs, och har alltid bedrivits, på både närliggande och övergripande nivå, inte sällan underbyggt av moraliska, ideologiska och religiösa övertygelser. Kanske vad man kan kalla verkliga gåvor baserat på en verklig värdegrund.

Den verkliga gåva som varje människa förtjänar är därför den som innebär möjligheten att finna sin arena för arbete.

Mycket kort bakgrundsinformation: Utgångspunkten här är att den fria marknaden är det ekonomiska system som följer av fred och frihet. För att marknaden och freden ska upprätthållas och fungera, måste regleringar vara mycket få och alltihop vila på ett oinskränkt tillämpande av icke-våldsprincipen. Såväl historiskt som idag är det mycket som tyder på att arbete och företagande på en fri marknad, tillsammans med fred, ordning och rik kultur, ligger till grund för utveckling, fattigdomsbekämpning och bättre levnadsvillkor.

I samma tradition kan man peka på det faktum att företags och människors obehindrade utrymme att sluta avtal och bedriva handel gynnar alla. Om begränsningar läggs på dessa möjligheter, uppstår risk för korruption och för att människor med vad som då anses vara sämre förutsättningar ska kunna hävda sitt manifesterande. Det är viktigt att påpeka detta, eftersom kritiken annars direkt handlar om att privatiseringar förstärker inkomstskillnader och klyftor mellan rika och fattiga. Därför är det av högsta vikt att kunna omvärdera begrepp som marknad, kapital, företagande och annat som för många förknippas med ondska och utsugning, eftersom de felaktigt fördöms i sammanhang av vissa historiska ståndsamhällen och nutida svågerkapitalistiska blandekonomier. Detta bör gå hand i hand med ett betraktande av den fria marknaden som tätt sammanlänkad med dels förbudet att initiera våld mot någon annan person och dennes egendom, och dels en oinskränkt rätt att ingå avtal med vemhelst man önskar.

Bloggen önskar rekommendera till vidare läsning på egen hand i ovanstående ämnen. I detta inlägg ska ett exempel på vad en fri marknad kan åstadkomma presenteras. Som av en tursam omständighet råkar detta exempel dessutom ligga nära till hands för dem som omfamnar idén om en skattefinansierad välfärdsstat. Märk väl att i ett fritt samhälle finns ingenting som i princip hindrar att socialistiska sammanslutningar uppstår. Människor löser problem och tar sig an utmaningar på det sätt de önskar. I en decentraliserad mångfaldsekonomi kan därför allt som är icke våldsinitierande prövas, och varje sådan förekomst kommer att överleva i den mån det gagnar de inblandade.

Man talar ofta om mänsklig ekonomisk interaktion i termer av nationalekonomi och internationella handelsavtal. Först och främst kan man därför konstatera att en helhet alltid består av delar. Vad som gäller för en fri marknad måste således gälla även i en liten skala; på den lokala nivån läggs grunden för helheten. Endast då har vi en faktiskt tillämpbar metodik, en förståelse och ett förhållningssätt till handel, arbete och mänsklig, civiliserad interaktion som kan ha anledning att kallas ett fundament för en hållbar ekonomi.

Betrakta den lilla, fria festivalmarknadsekonomin. Ta till exempel en typisk halvstor musikfestival att fundera kring. Det kan vara en stadsfestival som varar en dag; det kan också vara en festival som varar flera dagar och äger rum mitt ute i skogen eller på ett stort fält. Här har vi några typiska kännetecken att utgå från:

  • Väldigt många människor som inte känner varandra samlas på en relativt liten yta.
  • Musik och dans är en stor del av aktiviteten.
  • Kurser, föreläsningar och filmvisningar ges i många fall.
  • Försäljning av kläder, smycken och mat förekommer över hela området eller koncentrerade till en viss marknadsplats. Enskilda halsbandsknytare såväl som kända varumärken får plats.
  • Intag av alkohol kan förekomma på särskilt avsedda platser eller där folk helst behagar.
  • Sjukvård, sophantering och upprätthållare av ordning och säkerhet finns oftast på plats. Omfattningen av detta, särskilt det sistnämnda, skiljer sig åt mellan olika festivaler och framför allt mellan olika länder, beroende på vilka lagkrav som finns.

Vi har alltså en mångsidig, diversifierad mötesplats som under en begränsad tid utsätts för intensivt nöje och kommers, för att sedan ofta lämnas öde med känslan av lugnet efter stormen.


Hur brukar arbetskraften ordnas på sådana här festivaler? Till att börja med har vi ett fåtal människor som bestämmer över festivalen och hur den som helhet ska ordnas. Dessa arrangörer brukar vara erfarna och har ofta sysslat med liknande saker under en längre tid. Emellertid är det ofta så att de inte får lön i svenska kronor för arbetet med festivalen, mer än möjligtvis reseersättning. (Av dessa få bestämmande kan en enstaka eller några få individer vara anställda i vanlig bemärkelse för att möjliggöra att festivalen i förväg planeras och regelbundet återkommer.) Festivalens egen ekonomi brukar bygga på i huvudsak inkomster från biljettförsäljning, egen övrig försäljning och utfärdande av försäljningstillstånd åt andra. Statliga och kommunala bidrag förekommer i viss utsträckning också.

Dessa fåtal bestämmande individer, som alltså sitter på humankapitalet, arbetar under festivalen främst med samordning och agerar sociala nav och arbetsledare. Under dem hittar vi det större antalet volontärer - människor som frivilligt anmält sig till att hjälpa till med att förverkliga festivalen. I utbyte mot sin insats får de, precis som deras arbetsledare, betalt in natura. De får alltså inte ersättning i form av betalmedel direkt utfärdade eller på annat sätt förklarat giltiga av Sveriges Riksbank. Istället får de en lapp att byta mot inträde till den festival som de bidragit till att bygga upp, eller andra intyg som berättigar till mat och logi på festivalen. Maten, boendet och campingplatserna ordnas av andra volontärer.

Vi destillerar och staplar upp:

  • Festivalens anställda & bestämmande personer: Chefer och styrelse
  • Försäljare: Företagande och privata marknadsaktörer
  • Kurser och föreläsningar: Skola och utbildning
  • Volontärer under sina arbetspass: Arbetare
  • Volontärer under övrig tid & alla besökare: Medborgare
  • Lön för volontärarbete: Lokal valuta
  • Festivalens regler & väktare: Lag och ordning
  • Inuti alla deltagande människor: Moral, kultur och sociala normer.

Det blir svårt att efter lite metabetraktande beskriva detta som något annat än ett tillfälligt existerande och i stort sett komplett litet samhälle, med lokal ekonomi och tillhörande fri marknad. Till och med domstol, snutar och pengar ordnar de fram. Allt som finns i den vanliga världen finns också på festivalen: Fest, vardag, glädje, sorg, civil olydnad osv. Antagligen beror detta på att en festival är mer lik den riktiga, egentliga världen. Intressant är att även svartlistning och bannlysning förekommer, om än mycket marginellt.

Så för att koppla samman denna festivalliknelse med tidigare resonemang kring försörjningsstöd och basinkomst: På festivalen hittar i stort sett alla antagna volontärer en plats. Arbetsledare på festivaler verkar ha en mycket kompetent förmåga att hitta en volontärplats till de mest skilda personligheter och sällan skådade original. Arbetsledarna är alltså helt vanliga människor med olika bakgrunder som genom mångårigt arbete och lämplig fallenhet utvecklat sina ledarmässiga och sociala färdigheter. Arbetsledarna, likt effektiva chefer, volontäranställer en salig blandning av såväl städade människor som kufar och missanpassade; inom kort tid anvisas de alla till platser inom allt från kaffekokning och soppkök till sopsortering och ölförsäljning: Frihet under ansvar tillåter snabbt avtalsslutande med framgångsrika följder. Allt under tillämpning av individens fulla ansvar med tillhörande hantering av sina handlingars konsekvenser.

Allt detta sker i en miljö starkt präglad av problemlösning, samarbete och möten människor emellan. Många möten som aldrig hade ägt rum ute i låtsasvärlden inträffar tusentals gånger årligen på olika festivaler. Resultatet blir ett samarbete bortom vardagens begränsande förväntningar och därtill en febril ekonomisk aktivitet, som slutligen saluteras med ett avklätt lerbad.


Relaterade inlägg:
Tomater, torghandel och politikens utvecklingsfientlighet >>
Misstaget och tilliten - en fri människas viktigaste verktyg >>
"Till lerbadets och bastuns lov" >>

Kommentarer

  1. Basinkomst minskar reservationslönen. Basinkomst minskar därför viljan att öka produktiviteten. Basinkomst minskar arbetsviljan , mängden arbete.Arbete är det som skapar värde. Ekonomin kommer bli lidande.

    SvaraRadera
  2. Hej.

    Det finns företag som sköter logistiken på festivaler.

    Fri företagsamhet är det som skapar välstånd, inte oavlönat arbete, bidragsberoende eller välgörenhet.

    Den som själv förtjänar sin inkomst är fri, vilket försvåras om andra ges möjlighet att göra samma arbete gratis.

    Den nisch som kan fyllas av frivilligarbete på festivaler är för sådana som är så små att de endast har ett begränsat eller obefintligt kommersiellt värde; tyvärr innebär det i realiteten att dessa ofta söker skattefinansiering via bidrag, och kombinerar bidrag som går till att hyra expertis vilken saknas bland de frivilliga med gratis volontärarbete.

    För om det går via skatten är vi så dumma att vi tror att det är gratis.

    Kamratliga hälsningar,
    Rikard, lärare

    SvaraRadera

Skicka en kommentar