Om moralens hemvist, del 2 - Kunskapen i traditionen


<< Till del 1 - Sexism, öl och annat lagstiftande

I första delen diskuterades hur vi använder regler och förbud i syfte att åstadkomma förändringar på mycket hög nivå, omfattande mycket stora grupper människor, och varför detta är destruktivt för individens moral och samhället i stort. En av slutsatserna var att i ett stabilt samhälle bör moraliska och etiska regler i huvudsak vara lagrade som värderingar i människor och därmed i samhällets autonoma och egennyttiga ordning, istället för i lagen. En viktig aspekt av slutsatsen kring denna moralens hemvist i individen, är den som handlar om den i bred bemärkelse kunskap som finns inbakad i seder och tradition. Det leder också in på frågan om samhällens lämpliga storlek.

Genom utlärning, utövande och berättande har all kunskap i alla tider förts vidare mellan generationer. Det vill säga, all kunskap som behövs för seder och bruk, sociala sedvänjor, praktiska färdigheter, musik, hälso- och sjukvård, ekonomi och hushållning osv - all livsvisdom har förr uteslutande funnits inbakat i traditionen hos en given människogrupp. Etymologin kring ordet tradition visar även på detta - något som lämnas över till nästkommande led. Så fungerar det förstås även idag, men med den viktiga skillnaden att vi har tillgång till det skrivna ordet, samt att de samhälleliga enheterna har blivit mycket stora.

En stor del av motsvarande kunskapsbas står nu i vår tid att finna i böcker och på internet. Det finns förstås stora fördelar med detta, både vetenskapligt, historiskt och personligt, och det är ganska naturligt och i sig inget konstigt i att vi väljer att nedteckna kunskap i syfte att tillgängliggöra och sammanställa den - tvärtom är det en förutsättning för många sorters intellektuell verksamhet. En nackdel kan emellertid vara att en stor del tradition i och med detta har omformats och tagit sin boning i det skrivna ordet, istället för i levande människor. Det är intressant att fundera över vilka följder detta får för människors självbild, tillhörighet och, inte minst, frihet och oberoende.

Traditionen förändras alltså och delar av den ersätts av något annat. Det går inte att tala i positiva eller negativa ordalag om faktumet att traditioner förändras, eftersom det hör till traditionens natur. Däremot kan traditioners fortlevnad och naturliga omdanande rubbas och hindras, eftersom denna anpassning egentligen måste ske i enlighet med ett samhälles verkliga behov. Huruvida denna förändringsprocess i egentligen mening har tillgång till dessa behov kan idag ifrågasättas. Vilka är då de entiteter som idag ersätter traditionen?

Om vi fokuserar på den del av traditionen som handlar om kunskap och färdigheter, kan de ersättande entiteterna beskrivas som mycket nischade färdigheter, som är beroende av ett mycket omfattande och komplext nät av andra likartade noder för att kunna fungera. Den nya kunskapen är alltså avancerad och ensidig, innehållet är kunskapsfattigt på bredden sett, vilket gör att människan i allmänhet blir mer beroende och ofri. Vad som händer när samhället växer och blir allt mer centraliserat, är att kunskaper fortsätter effektiviseras och samordnas in i särskilda institutioner. Det är alltså en process där en bred, omfattande kunskapsbas utvinns ur individen. Ofta sker denna förflyttning till huvudsakligen statliga företag och myndigheter. Samtidigt har upprättats en mängd byråkratiska regleringar, som försvårar för individer och mindre företag att konkurrera med staten och stora företag i många verksamheter.

Det här typen av centralisering och samordning är alltså inte samma sak som att rätt person gör rätt sak. Ju mer den av tvång styrande enheten uträttar i individers ställe, desto mindre troligt måste det ju vara att samhällets naturliga ordning har kunnat utmynna i att rätt person gör rätt sak. Ju oftare och tätare frivilla och företagssamma sammanslutningar förekommer i samhället, desto troligare är det att denna samhällsordning tjänar flest människor bäst, valfriheten blir störst och behov tillgodoses bäst - och desto troligare är det att vad som rent krasst är onödigt inte görs. Och ju större staten blir, desto mindre blir Du. Varför? Därför att kunskap är makt. Denna förflyttning av kunskap är alltså ett förskjutande av makt - i fel riktning.

Det beskrivna fenomenet betyder att den i traditionen invävda kunskapen och egenmakten går ett utarmande öde till mötes, eftersom kunskap, makt och förmågor kräver ansvar och en upprätthållande uppsättning moraliska rättesnören. Ett fri och fredlig värld har därför en mångfald av centran - en väv av mindre samhällen där graden av självbestämmande är hög, och där kunskapen och moralen hos människorna fullt ut speglar de olika behoven, som genom år och livsöden lever, nedsipprar och samlas i en traditionens dynamiska smältdegel.

Föredrog frukt framför förkläde.

Kommentarer