Libertariansk kristendom


Jag kommer att regelbundet på helgerna publicera ett avsnitt ur Nya Testamentet och göra en tolkning eller betraktelse ur frihetlig synvinkel. Det här är första inlägget, och därför passar det bra att hämta något ur det första evangeliets första sidor.

Matt 5:43-48

Ni har hört att det blev sagt: Du skall älska din nästa och hata din fiende. Men jag säger er: älska era fiender och be för dem som förföljer er; då blir ni er himmelske faders söner. Ty han låter sin sol gå upp över onda och goda och låter det regna över rättfärdiga och orättfärdiga. Om ni älskar dem som älskar er, skall ni då ha lön för det? Gör inte tullindrivarna likadant? Och om ni hälsar vänligt på era bröder och bara på dem, gör ni då något märkvärdigt? Gör inte hedningarna likadant? Var fullkomliga, så som er fader i himlen är fullkomlig.

Det här stycket följer på det berömda "vänd andra kinden till". I båda dessa stycken vänder Jesus upp och ned på de gamla talesätten "Du skall älska din nästa och hata din fiende" och "Öga för öga, tand för tand". Som jag ser det är den stora skillnaden att dessa båda talesätt, eller motton, är begränsade till det jordiska, hårda vardagslivet. Att älska sin fiende och att vända andra kinden till kan däremot inte på motsvarande sätt förstås som lagar i syfte att straffa orättfärdiga, utan måste förstås som gudomliga lagar. Dessa eviga lagar kanske på ett sätt är som fysikens lagar, som ju egentligen inte är lagar, utan beskrivningar utmejslade och formade genom empirisk erfarenhet. På samma sätt är det med en människa som är fullständigt sann mot sig själv: Min fiende är lika betydelsefull som min nästa, i det att en motpart alltid är nödvändig för att jag ska kunna finnas till. Tesen är symbiotiskt beroende av antitesen. Genom att bygga vidare på påståendet "vänd andra kinden till" med "älska din fiende" framträder det hela ännu tydligare: Kärleken till den andra örfilen och till fienden är inte annorlunda än kärleken till nästan. Den kärlek det handlar om är den till Gud, det vill säga till skapelsen, tillblivelsen och det skapande skeendet i stort, det som omfattar allt och finns i allt. Ur det perspektivet måste därför solen bestråla och regnet nedösa såväl de jordiskt goda som de onda. De är alla skapade till Guds avbilder och det är inte upp till människor att med Guds verktyg döma dem genom en kärlekens lönesättning. Den som gör sig oförtjänt av andra människors jordiska kärlek kommer att erfara det ändå. Himmel och helvete finns båda på Jorden.

Kommentarer